En dans på lotusblad?

För mig har utlandsåret varit en stor del av programmet Yi. Det känns som att de första två åren har byggt upp till utresan och vistelsen utomlands. Att få möjligheten att åka till ett universitet på andra sidan jorden och studera är fantastiskt roligt! Jag har redan stött på med- och motgångar när jag under de två första veckorna vant mig vid tillvaron i Peking och försökt bestämma vilka kurser jag ska läsa under hösten.

Universitetssystemet i Kina är annorlunda i Kina än i Sverige, och det är inte alltid lätt att få tag på information på förhand, eller ens på plats. Kursplaneringen görs inte tillgänglig före terminen börjar, vilket gör det avsevärt svårare att planera sina egna studier. Tanken är att Yi-studenterna som åker utomlands ska läsa på heltid i ett år, motsvarande 60 högskolepoäng, varav 30 måste vara på det språk man har valt, i mitt fall mandarin. När jag ansökte till BIT hade jag tillgång till en kurskatalog från tidigare år där det fanns ett brett utbud av kurser att välja mellan. Förutom ingenjörsämnen går det att läsa historia, militärteori, grundkurser i Marxistisk teori (obligatoriskt för kinesiska förstaårsstudenter). Utifrån dessa kurser gjorde jag en studieplan (ett krav för att få åka utomlands) som jag tänkt efterfölja, men med en förvarning från studenter på Yi och Ii i bakhuvudet om att det knappast kommer gå att följa den helt. Kursvalet här är för mig mycket mer krångligt än på LiU, en konsekvens av att jag försöker lappa ihop ett svenskt program av kurser i Kina.

Jag har fått intrycket av att utbildningarna här skiljer sig något från svenska tekniska utbildningar. Det verkar som att de kinesiska universitetsstudenterna väljer bland linjer som är mer specialiserade inom sina områden. Nu är visserligen teknisk fysik och elektroteknik en bred utbildning vilket gör detta till en orättvis jämförelse, men jag upplever att de flesta civilingenjörsutbildningarna på LiU omfattar mer än ett huvudområde eftersom studenterna läser kurser från alla möjliga institutioner. Alla studenter på BIT tillhör däremot en specifik institution, och vad jag förstår läser man vanligtvis nästan uteslutande kurser från den institutionen.

Jag är skriven vid School of Physics på BIT. När jag mailade och frågade administrationen i våras meddelade de att det är okej om jag väljer kurser från andra institutioner också. När jag kom till BIT fick jag direkt listor över fysikinstitutionens kurser. Det var föga förvånande nästan uteslutande olika typer av fysikkurser, ett urval är plasmafysik, laserfysik och mekanik, men också statistik och elektronik. Kurserna var sorterade olika i dokument efter årskurs, i ett schema där sal och tid är angivet, men utan beskrivning. Jag vände mig tidigt till administrationen för att få tag på fler kurslistor och en redogörelse för deras innehåll. Efter att ha förklarat min situation var administratörerna ytterst förvirrade och tyckte att jag bad om att få läsa ett alldeles för spretigt program. Det lät som att de aldrig har hört om någon som vill läsa matematik, programmering och fysik samtidigt. Efter ett halvhjärtat försök att avråda mig från att slösa bort min utbildning gick de med på att hjälpa till att skaffa kurslistorna, och jag fick några av dem redan nästa dag.

Solig morgon på Zhongguancun Campus.

Schemat på BIT är uppdelat i fem block som var och ett innehåller två eller tre pass på 45 minuter. Kurserna har i regel en eller två föreläsningar i veckan. Tyvärr så är blocken inte lika över alla kurser. Istället för att två kurser krockar samtidigt kan det bli en trio av kurser utav vilka man kan välja endast en. Ytterligare en faktor som komplicerar valet är att alla kurser inte går på samma campus. En hel del av dem går på Liangxiang campus som ligger i Pekings sydvästra ytterkant. Resan tar ungefär 45 minuter med skolbussen, som går ungefär en gång varannan timme, och uppemot 90 minuter med kollektivtrafik. Det är omöjligt att hinna åka mellan campusen under 15 minuter långa rasterna vi får mellan blocken. En annan skillnad mot det svenska systemet är att vi endast har föreläsningar och inga lektioner, fördelen med det är att schemat blir luftigt och jag kan planera min tid själv, vilket jag gillar.

Jag har lappat ihop ett preliminärt schema och bad om ännu fler kurslistor för att komplettera. Eftersom jag inte vet något om vilka kurser jag kan läsa på vårterminen försöker jag att få in så många viktiga kurser jag kan nu på hösten. Under ett par dagar funderade jag på hur jag kan matcha kurserna och efter att ha skapat ett dussin olika Excel-ark tror jag att jag har en lösning. Det blir två kurser på engelska, reglerteknik, och signaler och system; dessa ges på Zhongguancun campus där jag bor. Kurserna jag ska ta på kinesiska är sannolikhetslära, programmering, och artificiell intelligens, varav samtliga går på Liangxiang. Tyvärr blir det en del resande mellan Zhongguancun och Liangxiang, men det går att plugga på bussen.

Militärt inspirerad rondellprydnad på Liangxiang campus.

Jag utgick ifrån att de flesta av de kurser som erbjuds för utbytesstudenter på BIT skulle vara på kinesiska, men av de nya utbytesstudenterna är det bara jag, Alex och koreanen i mitt rum som ska läsa på kinesiska. Det finns dock många andra internationella studenter mest från Asien och Afrika som är skrivna som undergraduates vid BIT, och som läser tekniska kurser på mandarin. Mitt mål var att försöka ta så många kurser på det inhemska språket som möjligt när jag har chansen, men det var inte riktigt möjligt.

Professor Peng förbereder en föreläsning i reglerteknik.

Nu har undervisningen satt igång, och jag har gått en första vecka av kurser: programmering, reglerteknik och artificiell intelligens. Veckan har varit lite orolig, men nu känner jag mig lättad över att ha ett schema som verkar fungera. Resten av kurserna börjar om två veckor (det ryktas om att det finns studenter här som inte har några kurser alls förrän i november, och nu när våra pass är inlämnade för uppehållstillståndsansökan så de kan inte lämna Peking särskilt lätt) och eftersom det slutgiltiga kursvalet vara gjort redan på måndag får jag hoppas på det bästa gällande dem.

Innan jag åkte visste jag att det inte skulle gå precis som jag planerat och hoppats. På vissa sätt har det gått bättre, och på andra sätt mindre bra. Det är ju omöjligt att förutse vad som skulle kunna ske och som tur är går de flesta problem går att lösa på ett eller annat sätt. När allt kommer omkring är det ju en del av själva spänningen med att komma till en okänd plats. Nu börjar den stora höjdpunkten på Yi på riktigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s