Studiesituation Peking

Läromiljön vid universitetet i Kina skiljer sig som förväntat en del från Sverige. Jag har tidigare tagit upp situationen i biblioteket, som för övrigt har blivit bättre i avseendet att det nu finns fler lediga platser. Nu har jag efter några veckors studier en uppdaterad bild av studiesituationen här. Jag spenderar fortfarande en hel del tid på att åka mellan campus Liangxiang och Zhongguancun, vilket påverkar min vardag ganska mycket, men det är inte fallet för de flesta kinesiska studenter som har sina föreläsningar på ett och samma campus. Schemat är statiskt från vecka till vecka med samma föreläsning på samma tid.

Vid det här laget har alla fem kurser kommit igång på riktigt. Klassrumsmiljön här är som nämnt mer interaktiv, och det är större fokus på definitioner och att kunna rabbla koncept. Alla Fourier- och Laplacetransformer ska sitta som berget. Föreläsaren kräver ofta att studenterna ska svara på frågor, men det är ingen som blir tvingad på ett oschysst sätt (vilket kanske i och för sig är subjektivt). Jag misstänker att det är en stark ledtråd till vad som senare kommer att examineras. Det finns också utrymme för studenterna att öva under föreläsningarna, i vissa kurser får vi allt från två till tio minuter att lösa en uppgift eller diskutera ett problem, och inte sällan får någon gå upp och skriva lösning på tavlan eller presentera den för klassen. Föreläsaren i signaler och system har skrivit ett program själv som slumpar fram en student att komma fram och redovisa, vilket han entusiastiskt presenterade första föreläsningen. I AI-kursen är en av de återkommande läxorna att göra en sammanfattande PowerPoint till området vi behandlat och en student blir utvald att gå upp och presentera sin sammanfattning. På statistikföreläsningarna får vi dessutom då och då några minuter att läsa i kursboken för att komplettera genomgången. Statistikprofessorn är en kvinna i blå tröja (alltid samma) som pratar i raketfart och har någon slags dialekt vilket gör det till en rejäl utmaning att hänga med. Man får ibland acceptera att man måste gå igenom alltihop efter föreläsningen igen för att få hela bilden.

Läxor ges också ungefär varje eller varannan vecka beroende på kurs. Det är en handfull uppgifter relaterat till kärninnehållet för området som föreläsningarna handlar om för tillfället. Läxorna rättas (om de rättas) av lärarassistenter som är doktorandstudenter åt läraren och än så länge har det tagit lång tid att få feedback; vi har bara fått tillbaka en läxa av minst fem som vi lämnat in. Tyvärr finns inga rekommenderade uppgifter som på LiU, så om man vill räkna på egen hand får man försöka bedöma själv var man ligger och vilka problem i kursböckerna som verkar bra att försöka lösa. Jag läser generellt mycket mer ur kursböcker här, vilket delvis beror på att föreläsningarna ibland kräver det, men också för att de följer böckernas innehåll väldigt nära. Kursen i signaler och system är i princip en genomgång av kursboken. Vilka uppgifter vi har i läxa anges ofta på PowerPointen (alla föreläsningar utgår ifrån en PPT, att skriva på tavlan är sekundärt), men häromveckan fick vi en läxa i förbifarten. Varken jag eller Alex uppfattade tydligt att det var en uppgift vi skulle lämna in och jag blev riktigt förvånad när varje kinesisk student en vecka senare vid ankomst till föreläsningen drog upp en halv sida av ekvationer ur sina väska och lämnade in till professorn.

Turister flockas på Himmelska fridens torg.

Jag har fått intrycket av att studenterna på BIT förväntas förbereda de flesta föreläsningarna innan de ges. För mig är det nästan ett måste för att lättare hänga med på de föreläsningar som ges på kinesiska, inte minst statistiken. En stor del av studenterna verkar lägga ner en hel del tid på sina studier. Jag ser om och om igen samma personer sitta i biblioteket både på dagarna och kvällarna och det sitter alltid studenter i klassrum utan lärare och pluggar (eller prokrastinerar) sent på kvällarna.

Som professorn i AI hintade om vid första föreläsningen innefattar hans kurs ett projekt. Han nämnde inget mer om det då förutom att det skulle bli en ganska stor del av betyget. Nu har han avslöjat att vi ska bygga ett eget neuralt nät som ska kunna spela schack eller känna igen ansikten, provköra det med data och skriva en rapport om det. Det verkar som ett riktigt kul projekt även om det till en början lät ganska svårt (stört omöjligt faktiskt!). Vi har inte fått någon tydlig beskrivning av vilka ramar vi har att förhålla oss till eller vilka resultat vi förväntas nå. Ämnet blir mer intressant ju mer jag läser om det och att åstadkomma enklare prototyper av neurala nätverk framstår ändå som en rimlig uppgift.

I tisdags hade vi ett överraskande moment i statistikkursen. När det är en kvart kvar på föreläsningen proklamerar professorn bestämt att det nu minsann är dags för ett prov, och som på signal rycker alla studenter fram ett nytt papper och greppar pennorna. Professorn lägger upp ett Word-dokument på projektorn med frågor som man ska svara på och lämna in innan slutet på föreläsningen. Under tiden skriker hon uppmuntrade i mikrofonen att ”detta är inte alls svårt, det bör ni kunna!”. Halvsvettig sitter jag och försöker så snabbt som möjligt förstå vad de söker, uppgifter kan vara formellt formulerade och ibland innehålla tecken jag aldrig sett. Det blir inte så blodigt trots allt, till slut hinner jag svara på alla frågor; inte oväntat är jag sist med att lämna in. Jag vet inte hur mycket ’provet’ kommer spela in i betyget men jag gissar att det är mer av en diagnostisk karaktär. Oavsett var upplevelsen minst sagt en kontrast till det förutsägbara livet på LiU.

Professor Zhao förklarar skillnaden i tillämpning av Bayes sats och lagen om total sannolikhet.

I allmänhet har jag svårt att bedöma hur mycket arbete som skall läggas ner på varje kurs då jag upplever att arbetsbelastningen inte direkt korrelerar med antal högskolepoäng kursen ger. Jag får nog som ett multi-layer-nätverk utgå ifrån under terminen insamlade data, räkna ut hur jag ska justera mina vikter och bakåtpropagera för att optimera vårterminens utfall.

Nu har löven börjat gulna och hösten börjar framträda mer tydligt. Det har blivit mycket kallare på morgonen och kvällen, och även en smula mörkare. Alla delar av husen på campus är inte välisolerade och ofta är en dörr eller ett fönster öppet någonstans vilket gör att man får sätta på sig ordentligt med kläder om man ska sitta stilla ett längre tag på vissa platser. Förkylda studenter har blivit en allt vanligare syn. Luften växlar mellan att vara klar och fylld av smog. Förra helgen besökta jag Himmelska fridens torg som fortfarande är utsmyckat efter jubileet och var fullpackat med turister. I Kina byter man inte mellan sommar- och vintertid så inatt blev det 7 timmars skillnad mellan här och hemma. Nu blir jag utslängd från biblioteket och ska gå och lägga mig. 晚安!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s