Ett somrigt november

Den senaste veckorna har varit fantastiska! Ingrid kom på besök från Sverige och vädret har varit utomordentligt fint! Det har för det mesta varit strålade sol och över 20 grader på dagarna. Även idag den 11:e november har temperaturen legat omkring 17 grader under dagen och luften är för det mesta bra. Jag har unnat mig att ta lite lättare på studierna under några dagar och vi har åkt runt och tittat i staden.

Den långa muren

På en torsdag tog vi en utflykt till en del av den beryktade Långa Muren som ligger vid Mùtiányù (慕田峪). Partiet vid Mutianyu byggdes på mitten av 500-talet under norra Qi-dynastin och förstärktes senare på 1500-talet under Mingdynastin. Färden påbörjades tidigt när vi först tog tunnelbana och sedan buss till ett distrikt norr om staden för att sedan leta efter en taxi. Så fort vi klev av bussen blev vi påhoppade av en taxichaufför som direkt såg att vi var turister på väg till muren. Han sade att för endast 120 yuan (1 yuan kostar strax under 1.4 kronor) kan han köra oss dit. Det mesta är förhandlingsbart här och vi visste att vi kunde få en billigare resa, men inte så många bilar syntes i närheten. Vi sade att vi skulle se oss omkring och gick en bit och inte överraskande kom han snabbt springande efter oss och hade nu sänkt priset. En stund ägnades till att diskutera om han skulle vänta på oss vid muren; han hävdade bestämt att det skulle ta över fem timmar att bestiga och ta sig ner. Till slut kom vi överens om att betala 80 yuan och innan vi gav oss iväg tog han initiativ till att köpa mer vatten vilket vi i efterhand var mycket tacksamma för. Bilen han körde var relativt modern och från backspegeln hängde en amulett i rött och guld med Ordförande Mao på ena sidan och Sun Yat-Sen på andra. När vi satte oss tog vi på oss säkerhetsbältena av ren vana och föraren försökte få oss att strunta i dem med argumentet att han körde så lugnt och försiktigt, vilket faktiskt stämde. Vi började prata om Sverige, hur länge folk jobbar och hur lång semester man kan ta. Han var sedan innan imponerad av det svenska välfärdssystemet. Efter en halvtimmes behaglig färd kom vi fram till området och han ledde oss fram till ett par gubbar under ett partytält som försökte att sälja biljetter till linbanan upp på muren till oss. Vi avböjde och gick till den officiella ingången som fylldes på med busslaster av turister, både utländska och kinesiska.

För att komma till muren gick vi först igenom en liten by bestående av souvenirbutiker och restauranger och tog en buss upp mot trapporna. Bergssidan blev allt brantare och till slut var vi framme vid de första stegen. Väl uppe möttes vi av en flock skolungdomar som var på utflykt i sina lila uniformer och gäng med andra turister som poserade framför portarna eller landskapet. Muren ligger högt belägen och är omgiven av berg men man kan se rätt långt ändå. Längs med murverket har man rest vakttorn med jämna mellanrum, vilket jag förstod var speciellt med denna delen. Inuti fortifikationerna är otaliga namn inristade i stenen. En handfull små hus är belägna nere vid foten av bergen på andra sidan muren och det ser ut att bo folk i dem. Vi började vandra längs muren som bjöd på några rentav exponentiella stigningar och i slutet en otrolig utsikt. Det var inte överdrivet många turister, men det blev ibland stockning dörrposterna till tornen när alla skulle ta bilder. Innan vi ger oss av lyckades vi träffa på både danskar och svenskar på vift. Det var möjligt att åka både rutschkana och lift mot byn men vi tog återigen trapporna. Väl nere letade vi efter en taxi och såg ett par gubbar som sitter och väntar på ett väghinder. Vi hoppade in i hans bil och vi lämnade Mutianyu i racerfart. Chauffören hade fått för sig att vi ska komma tillbaka till staden snabbt och körde i åttio medan han konstant lade sig i vägrenen för att köra om alla han kunde. Kurvorna tog han genom att lägga sig långt ut i mötande fil. Särskilt nervigt blev det när han sick-sackade mellan ett par koner för att komma snabbare förbi mötande trafik vid en arbetsplats. Som tur kom vi med livet i behåll fram till busstationen och tog oss tillbaka till Peking.

Muren vid 慕田峪. Texten på bergssidan är en hyllning till Mao.

Hur man inte prutar

På lördagen därpå tog vi oss till en ”antikmarknad” vid Panjiayuan (潘家园) för att titta på gamla saker och kanske få tag på någonting roligt. Marknaden ligger på ett stort område omringat av en medelhög mur. Inuti finns stora tält och små stånd som säljer alltifrån statyer, porslin och vackra stenar till memorabilia från Mao-tiden har organiserats i långa rader under det höga taket. Säljarna, som är både unga och gamla, är väldigt avslappnade och låter hellre kunderna komma till dem än att stå och ropa vilket gör det hela mycket trevligt och inte alls stressigt att vandra omkring och titta. Kinesisk mat serveras från vagnar och doften sprider sig över marknadsplatsen. Vi ser en man som säljer kammar till en kvinna och hon förhandlar ner priset till 70 yuan. När hon räcker över pengarna är det bara en femtiolapp och en tia och hon säger att det är visst allt hon har. Han ser uppgiven ut och slänger ner pengarna i en plastlåda för att visa att han accepterar transaktionen.

Ett dyrt hänglås.

Vi vandrar runt ett tag och jag som sedan länge har varit ute efter ett särskilt järnlås i formen av en fisk håller ögonen öppna efter allt med fenor och fjäll. Plötsligt får jag syn på ett vackert exemplar liggandes på en sammetsmatta bland gamla schackspel och annan bråte. Vi närmar oss och gubben som säljer prylarna blir plötsligt uppmärksam på sina potentiella kunder. Det första misstaget jag gör är att gå och titta på låset direkt. Han visar mig entusiastiskt hur man trycker in ena ögat och vrider runt nyckeln under en av fenorna för att öppna och stänga det och föreslår sedan att jag ska köpa det för 300 yuan. Inte bara är det ett hutlöst pris, jag har bara 200 på fickan så på något sätt måste jag få ner det. Det andra misstaget jag gör är att inte bestämma i förväg vad jag är villig att betala. Han frågar om jag gillar det och utan att tänka efter svarar jag ja (vilket är alltför sant). I nästa steg erbjuder jag honom 100 yuan, och han fnyser högt, detta är minsann ett speciellt lås, minst 250 ska han ha. Alldeles för snabbt går sedan jag upp till 150 och det går han inte heller med på. Han är bestämd och med alldeles för stor hänsyn till att inte honom missnöjd går jag flera steg uppåt till 200 yuan som blir slutpriset. Mannen packar förnöjt in låset i gammalt tidningspapper och en stor röd plastpåse innan han frågar om jag är intresserad av något mer. Det tar en liten stund innan jag inser att det kanske inte var den bästa förhandlingen jag genomfört och resten av dagen ligger det och gnager att jag betalade säkert över fyra gånger om vad jag kunde ha lagt. Men nu är läxan förhoppningsvis lärd.

Arbetare förbereder häckarna för vintern.

Full fart igen

Nu har vi haft den avslutande föreläsningen i artificiell intelligens och den första december är det dags för den första tentan här på BIT. Det blir spännande att se hur pass nära kursinnehållet examinationen ligger. Föreläsaren påminner ständigt om att vi måste ha en tankegång (你们要有思路!) för att kunna applicera olika typer av AI-metoder på problem i verkliga livet, och det återstår att se om vi kommer att prövas på de olika algoritmernas strukturer eller mer på hur man kan gå tillväga för att lösa konkreta problem som exempelvis självkörande bilar.

Idag är det Single’s Day (双十一) i Kina (något som även börjar introduceras i Sverige på vissa håll) vilket betyder att det är galen rea på allt möjligt och såklart shoppar folk som tokar. Fenomenet började på tidigt nittiotal som en dag för singlar att ’fira’ att de just är singlar, men numera är det mer känt som en shoppinghelg för alla. Enligt den första källan jag hittar på Google sålde nätjätten Alibaba produkter för över 30 miljarder dollar under 11:e november 2018, vilket inte är en försumbar summa ens för stora stater. En miljard dollar rullade då in bara under de första 90 sekunderna på dygnet. Så mån som jag är att delta i lokala (om än nya) traditioner sträckte jag mig till att inhandla en termos.

Nästa gång har jag tänkt att skriva något kort om antingen religion, integritet eller matsituationen här. Missa inte det! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s