Fyra veckor blev 17

Vinterterminens sista tenta var skriven och den cirka fyra veckor långa ledigheten som skulle tillbringas hemma i Sverige var planerad sedan länge, men det skulle visa sig bli en betydligt längre tid i Sverige än planerat.

Redan vid hemfärd hade coronaviruses börjat spridas i liten skala i Aachen och närområdet, men att det skulle bli som det blev gick ännu inte att förutse. Det dröjde dock inte länge innan situationen blev värre. Bara en vecka senare stängdes universitetet ner och andra restriktioner infördes i Tyskland. Kort därefter beslutades det också att sommarterminen vid RWTH skulle bli på distans. Detta, i samband med svårigheterna att resa, gjorde att jag blev kvar i Sverige tills vidare. På grund av den stora osäkerheten om jag över huvud taget skulle kunna återvända till Aachen, valde jag att läsa några kurser vid Liu under vårterminens andra halva, och därmed något färre kurser än tänkt vid RWTH Aachen. 

Tiden gick och läget klarnade sakta men säkert. Beskedet gavs att tentorna i Aachen, trots att all undervisning skett på distans, skulle bli i sal. Första tentorna är i slutet av juli och jag har därför, drygt tre månader senare än planerat, slutligen rest tillbaka till Tyskland. Trots den långa försening var det lite snöpligt att den inte blev något längre, kravet på 14 dagars karantän för inresande från Sverige togs nämligen bort så lite som 17 timmar efter att jag anlände. Lite bittert, men eftersom tentorna närmar sig läggs ändå en stor del av tiden på pluggande, att kunna röra lite på sig utomhus och ta lite luft ibland hade dock inte varit helt fel. Övrig tid läggs främst på att äta, sova och koppla av hemma i lägenheten. 

Vad gäller pandemiläget i Tyskland verkar det vara under ganska stor kontroll. Många restriktioner har man lättat på, men vissa återstår fortfarande. Bland annat krav på munskydd i butiker och i kollektivtrafiken. Dessutom ska ett avstånd på 1,5 meter hållas mellan personer på offentliga platser.

Sammantaget kan man säga att sommarterminen inte riktigt blev som det från början var planerat. Men istället för att vara besviken över det, får man försöka tänka tillbaka på allt det roliga man fick var med om under det första halvåret i Tyskland.

När sista raderna skrivs återstår en knapp vecka av karantänen. Sedan börjar tentaperioden, som för min del pågår i ungefär en månad. För min del blir det alltså inga längre ledigheter innan det är dags för ny termin i Linköping. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s